Med anledning av Internationella mansdagen
som ”firas” årligen den 19 november sedan 1999.
Det finns pojkar och även kvinnor som menar att Internationella mansdagen är ett skämt, trots att den enligt Wikipedia ”avser att fokusera på pojkars och mäns hälsa, uppmärksamma mäns bidrag till samhället, förbättrade relationer samt lyfta fram positiva manliga förebilder.”
Men Wikipedia är naturligtvis inte allvetande, så under tiden som jag lyssnar på en låt av Victor Borge, för vilken ingenting verkade vara heligt, snabbt komponera en fiktiv skämtsam dialog mellan en kvinna och en man.
”Så här förhåller det sig ponken”, förkunnade Jabba von Wachenfeldt. ”Män är djur. Men misstolka inte detta. Vi kvinnor avskyr inte alla djur. Vi tycker faktiskt att vissa fän äro alldeles, ypperligt förebildliga. Säg ingenting, ponken, jag vet precis vad du vill säga. Du vill fråga mig vilka djur jag tänker på i så fall. Du ser hur lättgenomskådliga era förkrympta manshjärnor är. Okej. Här kommer några djur som är ypperligt förebildliga. Svarta änkan till exempel. Svarta änkans hanar kvalificerar sig till rena rama feministiska drömmen. Svarta änkan äter upp sin manliga partner efter att denne befruktat henne. Tänker han med picken och inte kan styra sin sexualdrift så bör han finna sig i sitt öde är man beredd att säga…” ”Får jag säga nåt”, säger ponken. ”Jag är lite osäker på att det är exakt så som du säger, du visa Jabba von Wachenfeldt. Den svarta änkans hane skulle lätt kunna försvinna från samlagsscenen med livet i behåll. Men inte med hedern i behåll. Att bli uppäten efter parningsakten är en hederssak. Hans gravida ’hustru’ behöver varje gram av protein för att deras ungar skall möta livet starka och krya. Därför erbjuder sig hannen för honan och offrar sig för barnens skull. Hatten av för honom, det kan man inte kalla annat än ett faderskap utan förbehåll. Kan du möjligen hålla med mig?”
”Lyssna på följande ponke: Fläckig hyena är också ett djur som tjänar som ett föredömligt exempel för både män och kvinnor. Den lever i matriarkala klaner med en fast hierarki. Och positionen i hierarkin ärvs, det vill säga mödrar hjälper sina döttrar att få samma plats i ordningen som de hade. Hannarnas position är alltid och utan undantag underordnad honorna.
Även en nyfödd honhyena har större rang i den sociala hierarkin än en erfaren hane. Honorna äter först, de tar de bästa bitarna, de sover på de bästa ställena et cetera. Deras klitoris är så stor att den lätt kan tas för en penis och deras blygdläppar liknar den manliga pungen. Hannarna är inte bara undergivna honorna, de saknar också det penisben som de flesta andra hanrovdjur skryter med.”
”Men…”
”Inga men, utan lyssna:
Barnmorskegrodans hane befruktar äggen omedelbart efter äggläggningen och sedan virar han den befruktade äggmassan runt sina bakben. Han bär den därefter med sig ända tills äggen kläcks. Och för att dessa inte skall dö, håller han dem fuktiga genom att regelbundet fukta dem. Så skall det vara. Det är mycket föredömligt. Barnmorskegrodans hona behöver sannerligen inte dö av överansträngning.”
”Men…”
”Inga men, utan lyssna:
Jag tycker att stritar är mycket föredömliga djur. Cikador exempelvis tillhör stritar eftersom de också har ljudalstrande organ på bakkroppen. Så stritar är både kul att lyssna på, bo i och livnära sig på.
Ögonflugorna exempelvis lägger sina ägg i nymfer eller också i vuxna cikador genom att sticka in sitt äggläggningsrör i dem. Ägget kläcks och blir till en larv som har det mysigt och skönt inuti cikadan, spisar rikligt och gott dess inre organ ändå tills cikadan får lov att spela sin svanesång…
Då är ögonflugarslarven fullväxt och redo att lämna det tomma skal som är allt som återstår av cikadan, för att förpuppa sig…
Så är det ponken och du kan skatta dig lycklig att du får lov att vara i min närhet några avundsvärda stunder.”
