måndag 26 juni 2017

Dödsruna: Mats Johansson är död

Vi blir allt friskare och lever allt längre!, basunerar media ut samtidigt som de ger oss allehanda råd om hur vi skall bibehålla vår hälsa genom att äta bättre, sova längre och stressa mindre. Enligt SCB är medellivslängden i Sverige 84,0 år för kvinnor och 80,4 år för män. SCB sitter dock inte på samma statistiska beräkningsmodeller som mitt pensionsförsäkringsbolag, enligt vilket jag kommer att leva i 172 år. Därför utportionerar och utbetalar det mina privat sparade pensionspengar i takten anpassad till denna beräkning. Jag har varit i kontakt med mitt pensionsbolag, för att påpeka att sannolikheten att jag skulle leva tills jag är 172 år inte är alltför stor, eftersom jag redan nu, vid 70-års åldern, känner mig ganska så trött omedelbart efter exempelvis Vätternrundan, och att jag därför gärna skulle vilja be om att få något högre månatlig andel av mina sparade pengar än de beviljat. De svarade att den kommer att höjas succesivt, så att de skall hinna tömma mitt pensionskonto helt precis till tidpunkten vid min estimerade död, att det således är de som tar risken, eftersom om jag lever längre än de räknar med, går de dessvärre back. (This story is based on the true story.)

Trots att vi lever allt längre, har jag på sistone skrivit alltför många minnesord över de av mina bekanta som inte klarade av att förbättra Sveriges medellivslängd, utan dog i en betydligt yngre ålder, som exempelvis Mats Johansson som bara blev 65 år ung.  
Om det är arbetsmeriter som mäter hur väl vi nyttjade vår stund på jorden, då har Mats Johansson lyckats mycket väl. Googla honom eller titta på Wikipedia https://sv.wikipedia.org/wiki/Mats_Johansson_(journalist). Han hade en massa höga politiska uppdrag, var politisk chefredaktör för Svenska Dagbladet, redaktör för Svensk tidskrift, VD för näringslivets tankesmedja Timbro, chefredaktör för nyhetsbyrån NPT och så vidare. Han författade även böcker, kanske tjugo stycken. Och så recenserade han böcker i olika tidningar och tidskrifter. Och det är från denna hans bana jag minns Mats, och vill härmed ge honom en postum eloge. 
Som recensent var han osedvanligt öppen och fri, han verkade inte styras av förutfattade meningar. Han kunde ta sig an och skriva om böcker och författare som inte var alltför kända, som inte tillhörde hans politiska sfär, och han kunde uppskatta en skarp blick och välformulerad penna oavsett vem den tillhörde. Hur många sådana skribenter finns det egentligen? Kom gärna med namngivna förslag. 

Mats och jag umgicks inte i samma kretsar, vi har aldrig träffats, vi delade inte samma ideologi, men han uppskattade ändå en del av mina böcker och delade med sig sin uppskattning genom att skriva till mig eller att recensera dem. Som exempelvis min bok Friheten i kulturen. ”(…) Sådana formuleringar och andra underhållande interiörbeskrivningar vimlar det av i en högst olämplig och inkorrekt bok av Vladimir Oravsky, författare och flitig gisslare av det svenska kulturetablissemanget. Hans bok har undertiteln ’reflexioner kring tystnad och repression’ inom detsamma och erbjuder just detta, fast mer som larmande buller än stilla andakt.
Få storheter frikänns i hans domstol, särskilt inte de lokala potentater (…) Men skriva kan han. En bisarr ramberättelse om hur arvtagarna till Astrid Lindgrens verk sköter sitt värv och lyckas stoppa andras (läs Oravskys) oönskade verk får tjäna som illustration till hur mygel och vänskapskorruption frodas i kulturkretsar.
Det är inte så konstigt med tanke på hur anslagsberoende och nätverkskopplad denna värld är. Desto viktigare med öppna skildringar av densamma, gärna med namns nämnande som hos Oravsky. Fler avslöjande kulturjournalister önskas, färre reklamskrivare.”
Visst berättar detta klipp ur en recension en del om en av mina böcker, men du som kan förstå vad du läser, ser med det samma, att klippet även berättar mycket, riktigt mycket, om Mats, och hans freds-, frihets- och jämlikhetspatos.  
Tack Mats för dina brev, recensioner och ditt öppna sinne. 
Vi ses där uppe om 102 år, precis som mitt pensionsförsäkringsbolag räknat ut, och då skall vi häckla den himmelska överheten. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar